Sida 50
VI. Spaning och skydd ander marsch och förläggning
Kap. VI. Spaning och skydd under marsch och förläggning.
skärpan af hans syn och hörsel kan mycket bero. Hans raskhet och fintlighet kan bringa räddning ur en hotande fara, hans försumlighet kan vålla nederlag och fördärf.
Under kriget mellan fransmän och preussare vintern 1814 skyddades en fransk truppstyrka, som var inkvarterad i en by, af en fältvakt, som bland annat framsändt en enkel post. Vädret var kallt, och snön blåste posten rätt i ansiktet, hvarför han svepte in sig i sin kappa så väl som möjligt, men då han ändock frös, vände han slutligen, glömsk af sin plikt, ryggen åt vinden och — fienden.
Detta gjorde han dock icke ostraffadt, ty en preussisk trupp närmade sig plötsligen, utan att posten märkte det, förrän densamma var alldeles inpå honom. Han vände sig då om, slog upp kappan och drog fram sin pistol för att aflossa ett larmskott, men ett sabelhugg ändade dessförinnan hans lif.
Preussarna fortsatte därpå sin framryckning, öfverraskade den intet ondt anande fältvakten, som just åt frukost, samt nedhögg större delen däraf. Härmed var det dock ej slut, utan preussarna ryckte äfven in i byn och togo hela den inkvarterade styrkan till fånga.
72 Patrullkarl skall hafva sin uppmärksamhet riktad dels på patrullbefälhafvaren, dels åt fienden till eller, om honom så anvisats, åt sidan eller bakåt. Patrullkarl, som sändes bort från de öfriga för att spana i någon viss riktning, kallas spejare.
Karlarna i en patrull böra ej uppträda tätt bredvid hvarandra. De undgå lättare upptäckt ochbe-skjutning samt kunna undersöka ett större område, om de mellan sig hålla ett visst afstånd. Fram-ryckningen bör i allmänhet ske i ansatser, hvarvid patrullkarlarna å lämpliga punkter stanna för att speja och lyssna. Af vikt är att kunna iakttaga, följa och draga slutsatser af spår efter fienden. I
50
Källa: Project Runeberg ·