Sida 56
VI. Spaning och skydd ander marsch och förläggning
Kap. Yl. Spaning och skydd under marsch och förläggning.
Fiendens styrka bör om möjligt angifvas genom dess utsträckning eller genom tiden för dess marsch förbi en viss punkt. Gräller det en skyttelinje, bör det angifvas, om den synes tät eller gles.
Soldat skall i rapport icke öfverdrifva hvad han iakttagit samt noga skilja mellan hvad han själf sett och hvad han trott sig se eller endast hört berättas. Den, som afgifver en rapport, är ansvarig för dess tillförlitlighet.
Det är icke alltid nödvändigt att rapportera allt, som en post eller patrull iakttager. Innan eller strax efter sedan man vunnit känning med fienden, är vanligen hvarje upplysning, äfven den minsta, af värde. Likaså då fienden uppträder, där man ej väntat finna honom, eller försvunnit från en plats, där man förut iakttagit honom. Ar man fienden nära, är det ej af nöden att inrapportera hvarje liten patrull, men väl fientliga afdelningar och deras styrka.
Har soldat erhållit särskildt uppdrag (varit befälhafvare för patrull m. m.), skall han vid återkomsten anmäla sig hos befälhafvaren samt vara beredd att upprepa den befallning, han fick då han utsändes, och redogöra för uppdragets fullgörande.
Rapportkarl bär geväret på lämpligaste sätt.
79 För meddelanden under fälttjänsten användas, då så är ändamålsenligt, vissa tecken.
Sålunda angifves:
marsch åt visst håll — armen sträckes ut i motsvarande riktning;
56
Källa: Project Runeberg ·