Sida 68
VII. Striden
Kap. VII. Striden.
93 Af anfallande kavalleri har infanteriet vanligen intet att frukta, endast det möter anfallet med en lugn och kraftig eld. Men viker infanteriet, blir det öfverridet och nedsabladt.
94 Vid strid mot artilleri är det fördelaktigt för infanteriet, ju närmare det kan komma artilleriet. Om infanteriet hastigt och öfverraskande kan komma artilleriet på fullt verksamt skotthåll, är artilleriet förloradt. Rikta då elden mot serviserna (manskapet vid kanonerna) samt hästarna, som vanligen stå dolda bakom batteriet. Artilleri, som är försedt med skyddsskärmar, bör beskjutas snedt framifrån eller från sidan.
95 För att under strid vinna trygghet mot öfverraskande anfall utsändas stridspatruller. Hvarje man i en sådan patrull är ansvarig för att icke genom hans försumlighet egna trupper öfverfallas eller råka i bakhåll.
96 Det är förbjudet att visa grymhet mot fientliga krigsmän eller begå onödigt våld mot värnlös fiende. Man får icke döda eller såra en fiende, som gifver sig fången. Från det ögonblick hans motstånd upphör är han krigsfånge. Man har rätt att afväpna och bevaka fångar samt att sätta dem ur stånd att göra skada men skall i öfrigt behandla dem väl utan att dock brista i vaksamhet.
Än mindre får man inlåta sig i underhandlingar med krigsfångar.
Under Karl XILs fälttåg 1709 blef en soldat vid Dalregementet, som var ställd att bevaka en rysk fånge, af denne
68
Källa: Project Runeberg ·