Sida 156
prydd med landskap liknande dem, hvilka tjusa oss i jordnaturen . . . en ny värld, som ingen Columbus skall uppnå, men som likväl helt säkert bebos af ett mänskligt släkte, som arbetar, tänker och liksom vi gör sina betraktelser öfver naturens stora och hemlighetsfulla problem.
De små planeterna.
Här måste vi göra ett ögonblicks uppehåll, innan vi öfvergå till Jupiters jättevärld, och stanna vid de små planeternas högst intressanta republik.
Dessa små himmelskroppar äro flera hundra till antalet och inbegripas allesammans mellan Mars' och Jupiters banor. Den zon, i hvilken de rera sig, är för öfrigt mycket stor, ty den mäter nära hundra millioner mil.
I denna ofantliga zon har man redan upptäckt mer än trehundra små planeter, och intet år förgår utan att astronomerna, som ständigt vakta på stranden till himmelens ocean, finna nya, vare sig att de särskildt efterspana dem eller icke, medan de upprätta kartor öfver de till ekliptikan gränsande stjärnorna. Medan man utmärker de fixstjärnor, som skola bilda kartan, märker man en himmelskropp, som föregående afton icke syntes. Man undersöker därpå uppmärksamt dess ställning och varseblir, att denna icke är fix. På detta sätt får man veta, att denna himmelskropp icke är en stjärna, utan en planet. Anblicken är icke olika, ty alla dessa små planeter
Källa: Project Runeberg ·
