Sida 220
svinnande. Andra stjärnor äro säte för ännu hastigare förändringar. Den stjärna, som hastigast öfvergår från sitt maximum till sitt minimum är Algol i Medusa-hufvudet, som vi redan känna (p> i Perseus). På 1 dag 10 timmar 24 minuter har hon slutat sitt aftagande, men under lika lång tid återkommer hon till sitt maximum, hvarför hennes period blott är 2 dagar 20 timmar och 48 minuter. Stjärnan tf i Cepheus förändrar sig under en period af 5 dagar 8 timmar 67 minuter från tredje till femte storleken, o. s. v.
Som man ser, äro dessa förändringar själfva mycket omväxlande, och somliga solar öfvergå med sällsynt hastighet från sin största till sin minsta glans. Hvilka äro de förunderliga krafter, som regera dessa jättestora ljusförvandlingar? Vetenskapen har ännu icke kunnat upptäcka detta. Så mycket vet man dock, att i fråga om korta perioder bero de på verkliga förmörkelser, hvilka frambringas af en mörk sol, som rullar kring en lysande sol i samma plan som vår synlinje. Detta förhållande ådagalades 1890 i synnerhet för Algol.
Teleskopet har nämligen satt oss i tillfälle att upptäcka ett stort antal stjärnor, hvilka i stället för att vara enkla — såsom de synas för blotta ögat — äro dubbla och sammansättas af två grannstjärnor, hvilka vrida sig omkring hvarandra i omlopp, som vi kunnat beräkna och som omfatta de mest olika perioder, från tio till hundra, femhundra, tusen år och ännu mera. Stundom är själfva systemet trefaldigt, och då visar sig en lysande stjärna åtföljd af
Källa: Project Runeberg ·