Sida 65
härledning betyder »fjärrskådning» och för den skull i början tillämpades på alla instrument, som voro bestämda till att iakttaga aflägsna föremål, har man redan länge gifvit namnet kikare åt instrumenten med linser och bevarat namnet teleskop åt instrumenten med speglar. I England betecknar man likväl fortfarande båda instrumentslagen utan åtskillnad såsom teleskop, och då man vill skilja dem från hvarandra, kallar man de förra refraktorer och de senare reflektorer, beteckningar, hvilka stå i öfverensstämmelse med ljusstrålarnas olika förhållande i båda fallen. Orden teleskop, teleskopisk användas för öfrigt allmänt i be-skrifningarna för hvarje gång det är fråga om iakttagelser af stjärnor, som icke kunna ses med blotta ögat.
Det egentliga teleskopet har såsom sin väsentligaste beståndsdel icke en glaslins, utan en spegel. Denna spegel upptager teleskopets undre del, det vill säga det ställe, där okularet har sin plats i kikarna. Rörets öfre del är däremot fri. Som man ser, utgör detta en väsentlig skillnad i sammansättning och form mellan kikaren och teleskopet.
Fig. 12 gifver oss en noggrann föreställning om det sätt, hvarpå bilderna förhålla sig i teleskopet, och visar den teoretiska genomskärningen af ett teleskop efter Newtons system. Den krökta spegeln M intager rörets botten; strålarna A och B, som komma från den iakttagna stjärnan, falla på denna spegel och återkastas från densamma till en liten plan spegel (N), som fått sin plats i rörets inre. Denna lilla plana spegel, som har en lutning af 45 grader,
Källa: Project Runeberg ·