Sida 10
IO
ÖFVER VERLDSHAFVEN.
nästan odelade rört sig till och på den punkt af terra firma, der man legat skyddad, man fäster sig, derest icke förhållandena äro särdeles afkylande, med sjömannens kanske något flygtiga kärlek vid den strand, med hvilken man vanligtvis har daglig och oafbruten förbindelse, och naturligtvis skall allt detta gälla i ojemförligt högre grad om hemmets strand — så hör man det der egendomliga ljudet af kettingens tunga arbete, skilsmessans ögonblick har kommit, stranden der borta den vinkar så fager', några vänner kunna måhända med kikarens tillhjelp särskiljas, de ha med sina kikare igenkänt dig och vifta ett lidelsefullt eller af rörelse maktlöst farväl, ditt hjerta vill krympa samman, särdeles om du är mellan tjugu och trettio —- men gångspelet går rundt efter tonerna af en flöjt och snart står kettingen rätt upp och ner, fartyget börjar röra sig i annan riktning, man har lättat och genom själen strömmar en ny känsla, sjömannens kanske minst flygtiga — längtan till sjös. Ett sista farväl med handen, ett frampressadt eller outsägbart: 'Gud vare med er!' och så vändes blicken för-ut och man är åter handlingens man, beredd att möta det bästa eller det värsta.
På släp efter ångkorvetten Thor lemnade vi Karlskrona i sällskap med Lagerbjelke, som tog den första milen af sin långa resa med tillhjelp af ångaren Balders maskin. Klockan var två på middagen, när vi satte i gång. Men långt hunno vi icke den dagen, ty brisen mojnade snart ut, och som dyningen gjorde allt sitt till för att af fregatten få ett prydligt vrak på kusten, måste vi, till förekommande af afsigten, ankra ett stycke utanför Kungsholms fästning.
Vårt första möte på morgonkvisten var danska ångkorvetten Thor, som på kanonernas språk helsade godmorgon. Och ett dygn senare gåfvo vi samma helsning åt Köpenhamns batteri, i hvilken vördnadsbetygelse Lagerbjelke nästan samtidigt lade in sin insats.
Källa: Project Runeberg ·