Sida 11
KARLSKRONA—FARSUND. 13
Egendomligt nog gafs samma afton på den kongelige danske opera ett skådespel, deri de uppträdande hufvudsakligen voro svenskar; det var någon episod ur Gustaf den andre Adolfs fälttåg. Jag mins nu af tillställningen föga mer än att den kostade mig en del kontanter samt ett par sönderapplåderade handskar.
Vill du göra en vacker passage, så segla en solig klar höstdag, innan de första nattfrosterna plundrat löf-skogarna, genom sundet från Köpenhamn upp mot Helsingborg. Du skall då få se en ständigt vexlande men städse lika förtjusande tafla undan för undan rullas dig förbi, framvisande de härligaste skiftande bokskogar med här och der små instuckna krithvita gårdar, pittoreska lustslott eller gammaldags ståtliga herresäten, hvilka fängsla, aldrig trötta blicken. Och när du ser framåt eller bakom dig, möter ditt öga det rörligaste lif af segel, tillhörande alla nationer — tremastare, briggar, skonare, kuttrar, båtar, alla glänsande och vackra af vattenstänk och solstrålar.
Vid Helsingborg sade vi hemlandet farväl, och derför gick det för frisk sydlig bris för alla dragande klutar förbi Kronborg, Kulla Gunnarstorp, Viken, Torekov och många andra bekanta ställen. Samma dag, vi passerade Kullens fyr, gjorde liemannen sitt första besök ombord. En skeppsgosse vid namn Sommar hade fallit ned på däck från trossbottnen och dervid skadat sig så att han nämda dag afled. När han ett par dagar senare skulle begrafvas, hade det vackra väder, som hittills varit oss följaktigt, bytts i alltmer tilltagande storm med hög sjö. Bottenrefven kröpo snart in och litet senare lågo vi under trerefvadt stormärs-segel och stormstagsegel. Sjön gick hög och våldsam nog, regn började snart falla i korta men strida skurar, det blef allt kusligare och i särdeles dyster stämning sänkte vi vår unge, nyss så liflige, nu känslolöse kamrat ned i hans djupa, rymliga graf. Det är svårt att beskrifva de känslor, som
Källa: Project Runeberg ·