Återblick öfver femton års missionsarbete vid Hvita bergen i Stockholm från hösten 1876 till hösten 1891

söndagsskola sist, öppnades dörren och en stor snöboll kastades in så häftigt, att vi fingo hvar och en sin del deraf. Stackars piltar, de gå snällt sin herres ärender! Härom dagen barrikaderade de bland annat dörren ut till förstugan, så att ingen kunde komma ut. Ja, de buro sig så illa åt att det icke kan omtalas. Vi hade på qvällen en rådplägning dm hvad vi skulle taga oss till med dem. Vi hade många förslag, såsom att tillkalla polis m. m., men på natten fick jag af Herren ett annat förslag, som följande morgon enhälligt antogs, nemligen att samma e. m. hafva kaffekalas och dit inbjuda endast en — en af hufvudmännen, bevisa honom all möjlig vänlighet och uppmärksamhet och söka roa honom på allt upptänkligt sätt. Sagdt och gjordt. Förslaget sattes i verket och lyckades förträffligt. Vi fruktade, att han skulle ana oråd och ej komma, men han trodde det var en vanlig gossbjudning, och, då han kom underfund med att han skulle bli allena, var det för sent att gå sina färde. Han inbjöds genast till det välförsedda kaffebordet, men han darrade på handen och såg flat ut. Sedan förevisade jag stora bibeltaflor med enkel tillämpning och bibelqvinnorna sjöngo i stämmor, och han såg helt intresserad ut. Jag hoppas det ej skall bli utan frukt. Vi ha fått så på hjertat att bedja för honom. I morgon ämna vi ha kalas för den andre. Vi våga ej taga mera än en i sänder.“

D. 28 febr. “Herrens ord skall icke komma fåfängt tillbaka. Några af de vildaste ynglingarne hafva stillat sig. Våra bönestunder få vara så ostörda. Herren vare lofvad för all hans nåd. Några af våra värsta orostiftare hafva gått in i nykterhetsföreningen. En af dem har för närvarande till förtjenst att på målarakademien tjena som modell, föreställande “honom, som för röfvare kommen var“. En annan af våra grannar, en äldre man med grått skägg, föreställer “den barmhertige Samariten“.

Vi ha nu börjat en liten ny gren af vår mission, nemligen att gå i de värsta nästena på söndagsförmiddagarne för att läsa och sjunga. Vi skickade bud på förhand och — hvad tycks, ett kök, som väl ej varit skuradt på åratal, befanns hafva varit i beröring med skurbaljan.