Read Runeberg

Återblick öfver femton års missionsarbete vid Hvita bergen i Stockholm från hösten 1876 till hösten 1891

Originalsida 11
Originalsida 11
Originalsida 10
Originalsida 11
10–11

Sida 11

Missionen vid Hvita Bergen

bort smutshögarne för den dagen! Redan snyggheten var en fest i och för sig. Vi fingo ock erfara hvilken stor nåd det är att få meddela glädje och sprida trefnad. Julklappar fingo vi ock allesammans.

Till julottan gingo vi alla. Sedan sjöngo, läste och samtalade vi här hemma om det ena nödvändiga. På aftonen hade vi möte här. Annandagen hade vi en bjudning för judar, bekostad af Israels mission.

Vi äro nu 19 personers hushåll i maten; dertill äter vår vedhuggare här, då han arbetar. En fattig qvinna äter här dagligen tills vidare. En annan hvar söndag. Andra allt emellanåt. Hushållet växer! Nog är det ett under huru det räcker till åt oss. När jag ser de fullsatta borden med så många hungriga munnar, tycker jag min Fader bevisar sig så stor i sin omsorg om oss. Detta år, som nu flytt, har varit ett af mina lyckligaste år — ett af mina stillaste, fridfullaste år, med så mycken hvila till kropp och själ, så liten oro, slitning, brådska, att det är förunderligt. Af Herren är det skedt och är ett under för mina ögon. Ej i det yttre utan i hjertats stillhet ligger skilnaden."

D. 8 febr. 1878. “Samme trofaste Gud! Jag känner mig så lycklig här i det arbete min Fader mig betrott. Visst finnes ju här törne och tistel, han har ju sagt att jorden måste bära sådant, men det är som om de förlorat sin udd, och, om de stingas, läkes såret så fort, ty blodskällan är så vid och djup, och min Herres, närvaro och ljuflighet så stor, att de små myggbetten märkas på det hela så litet, om det ock svider strax. Jag vill ropa ut hans lof, som förlossat mig med sitt blod och åtagit sig mina bördor! Det är outsägligen stort — en försmak af den tillkommande verldens frihet, lofvadt hans heliga namn!

Rundtomkring oss finnes dock jämmer nog. Den gränslösaste osedlighet råder bland våra grannar, men det finnes ock själar, som lida deraf och verkligen känna sig i bojor och tvång, hvarur de längta. Ibland synes dock eländet så stort, att man tycker det är fruktlöst att börja röra deruti, men Herren vill dock att lifvets säd skall utsås öfverallt.

Våra ynglingar äro makalöst svåra. Under min

Källa: Project Runeberg ·