Sida 10
Missionen vid Hvita Bergen
uppmuntran. Så sade en förut kärf och butter grannqvinna härotu dagen med tårar: “Jag ser att detta är af Gud, eljes hade ni tröttnat längesedan”. “Herren gifver de trötta kraft!“
D. 8 dec. 1877. “Många erfarenheter hafva varit bittra nog och vi ha fått se huru väl förmaningen behöfves att “icke ledas vid“, då vi göra godt. Den der bittra roten “ledas vid“ växer mycket fort och har djupa rötter, men ett läkemedel finnes, som heter: göra allt Herranom. O, vår Gud, lär oss denna saliga konst! Vi hafva t. ex. hjelpt en skomakare, som, med familj, under 2 år bott i ett vedskjul. Tillståndet der var ömkligt att skåda; ett af barnen var förstördt i sina fötter af kylan o. s. v. Vi skaffade dem mattor på det kalla golfvet och kring de kyliga väggarna, jemte en fotogénspis, och månade om dem på bästa vis, så att de kommo fram genom vintern. På våren skaffade vi dem ett ordentligt rum och betalade hyran i förskott för 3 månader. Men hvad händer? Mannen tog nu inneboende, hvilka, tillika med honom sjelf, hängåfvo sig åt dryckenskap. Då jag, för att skaffa honom arbete, beställde ett par kängor af honom, brydde han sig ej en gång om att gömma måttet dertill! . . . Då de tre månaderna voro förlidna, måste han åter lemna sitt trefliga rum, och han har sedan icke en enda gång kommit på våra möten. Ej nog härmed: hustrun kom en dag upp i vredesmod, sägande att alltsammans var mitt fel, som skaffat dem det nya rummet, ty “medan de bodde i skjulet tog mannen blott då och då en sup för att hålla sig varm“! Sådana erfarenheter äro särdeles tålamodspröfvande, ja, kylande. Man blir ju “försigtigare“ genom sådant, men fara är att man blir så försigtig att man förlorar lusten att hjelpa. O, hvad vi behöfva ny nåd för att icke förtröttas!“
Nyårsafton 1877. “Söndagen före jul hade vi granen tänd för söndagsskolebarnen, då de fingo te och små taflor och sågo helt förnöjda ut.
Vi hade icke öfvermåttan brådt till julen; vi kunna ej städa så väl, ty vi få genast likadant, dock kännes trefnaden så mycket större, då vi få snyggt och rent. Så fingo vi nu skura sjelfva julafton; o, så skönt få
Källa: Project Runeberg ·