Read Runeberg

Återblick öfver femton års missionsarbete vid Hvita bergen i Stockholm från hösten 1876 till hösten 1891

Originalsida 9
Originalsida 9
Originalsida 8
Originalsida 9
8–9

Sida 9

Missionen vid Hvita Bergen

allt ändå kallades vid sitt rätta namn, men här vid Hvita Bergen märka vi att med “låna“ egentligen menas “gifva”.)

Derefter hade vi besök af en jude, en bekant sedan böneveckan; han synes öppen för Guds ord och hör gerna påpekas att Jesus af Nazaret är Messias, den Smorde.

Strax derefter fingo vi besök af en ung norrman, som ofta besöker våra möten; han är sjöman, har ett älskligt utseende; han har alltid varit så tyst, när jag talat vid honom, men vi hade på annat håll fått veta att han länge dagligen förgäfves sökt arbete. Jag skref då med honom till föreståndaren vid ynglingaföreningens herberge och bad denne om möjligt skaffa ynglingen arbete. Derifrån återkom han, nu alldeles strålande glad, berättade helt öppenhjertigt huru “bange“ han stått vid dörren, men huru en herre kommit och uppmuntrat honom att gå in och huru glad han blef, då herr H. lofvat skaffa honom arbete och taga honom från det grufliga “Sodom“, der han nu bor i vårt granskap“.

D. 6 mars 1877. “En dag räknade vi gummorna, som besökt oss, de voro 12. Elfva hade lekamliga behof. Den tolfte hade bekymmer öfver sina synder och gret öfverljudt. Hon fröjdar sig nu öfver Guds nåd. Så uppmuntrar Herren oss ibland, så att vi icke uppgifvas.

Vi äro nu 10 personers hushåll och få åter vandra litet mera i tro utan att se, sedan vi en tid sett hans öfverflödande nåd och rikedom, både andligen och lekamligen. Men oss skall intet fattas. Herren förser“.

D. 12 april 1877. “På sammankomsterna trampa folket nästan på hvarandra och imman rinner från väggarne i förstugan. Herren har i nåd åter låtit en besökelsevind nå oss. Marie Bebådelsehelgen var välsignad. En yngling kom till lif, som sedan följt Herren. Många voro bekymrade — men grufligt bråkar vårt “krogfolk “ på bönestunderna. Då jag ute på gatorna hör berusade karlar, tänker jag: “detta är riktiga hemlandstoner“, fast icke af ljufligare slag. Dock förskräcka de mig icke nu; jag får instämma med Lidner: “Hvarhelst en usling fins, är han min vän, min bror.“ Så kan Gud böja hjertat — fast nog tröttnar man ibland, men då gifver Herren någon

Källa: Project Runeberg ·