Sida 8
Missionen vid Hvita Bergen
likgiltiga uttrycket. Hon har fallandesot — men hennes yngsta barn är den täckaste lilla varelse, som ej släppt modren förrän hon följt henne att “höra om Jesus“. Här sitter vidare en affallen kristen, bunden sedan flere år i dryckenskapslasten, en stor tyrann för hustru och barn. Nu sitter han med nedböjdt hufvud och hör evangelium. Han säger: “Jag kan icke tro,“ men kommer ändå; han dricker ej nu. En qväll flög en ljusning öfver hans om synd vittnande anletsdrag, då vi sjöngo Sankeys sång om Herden, som hörde fårets rop i öknen, och han sade på eftermötet: “Jag tror Grud tänker taga mig med våld.“ På eftermötet, stämmer en bagargesäll i sin mjöliga drägt upp en lofsång för syndernas förlåtelse. En annan yngling, en affälling, lyssnar uppmärksamt; jag tror han tagit vid tron. Han ser så glad ut att höra om Jesus. Ungefär en 3:djedel af dem som äro på våra möten bo i uthus eller lusthus utan eldstäder. O, hvilken skriande nöd! Vi hafva 2 à 3 talare här hvarje qväll och ibland en särskild för våra vilda ynglingar. Jag betviflar att de i London kunna vara värre. De ge ut skrattsalfvor och göra tvärtemot hvad vi säga, och då de sjunga skrika de så att örhinnorna kunna sprängas. En afton bjödos de på smörgås; då voro de en smula bättre.
Våra grannar börja nu hitta hit i allehanda behof af mat, kläder, vedpoletter, penningar m. m. Hittills har oss intet fattats, utan vi hafva nästan dagligen fått dela med oss åt dem som intet hafva. Ibland frågar förnuftet: Går detta an? Hvar skall det sluta? men tron svarar: “Herren är rik öfver alla dem som åkalla honom. “ “Säll är den som låter sig vårda om den fattige,“ säger Herren. Bedjen för oss och våra grannar!“
D. 6 februari 1877. “Knappt är morgonbön slut förrän våra grannar infinna sig. I dag kom en gumma med ett par byxor; jag förstod ej strax om meningen var att jag skulle köpa dem, men så var det icke, utan hon ville köpa byxorna åt sin man och “låna“ pengar dertill af mig! O, hvad det är svårt att veta gränsen för att “gifva“ och “låna“ åt dem som begära och, efter hvad vi kunna dömma, verkligt behöfva. (Om
Källa: Project Runeberg ·