Sida 6
Missionen vid Hvita Bergen
ödemarken skall lustig vara“ togo vi såsom en borgen och ett löfte för vårt arbete. En dyrbar stund firades den aftonen i hemmet under bön och sång.
En annan af förstlingsgåfvorna skola vi icke heller glömma. Tre unga flickor, som Sjelfva arbetade för sitt uppehälle, buro till hemmet en korg med potatis samt 3 kronor och derjemte ett bibelspråk skrifvet för hand: “All eder omsorg kasten på Herren, ty han har omsorg om eder.“ Språket var helt litet, men med hvilken glädje uppsattes det icke på väggen i hemmets lilla samlingssal, der det satt under flere år och ännu sitter, ehuru i förändrad form“.
D. 2 dec. 1876. “Herren bevisar sig trofast emot oss och uppfyller vår nödtorft, men visst har jag fått stafva på språket: “Nedbryta har sin tid. “ Detta ha vi att vänta, då Herren sätter oss till någon liten ny teg af sin vingård, men sättet är alltid nytt och oväntadt. Visst är emellertid att han hjelper. En kär vän bar flere gånger till oss mat de första dagarna. Af våra vänner på norr, hvilka bildat en syförening, fingo vi handdukar och lakan och öfver 100 kr. i penningar m. m; sålunda var vägen redan något jemnad, då husmodren och en tjenarinna (som erbjöd sig att tjena utan lön) samt de öfriga bibelqvinnorna anlände.
Det var en stor glädje, då det nya hemmet kunde invigas d. 22 och 23 nov. Festen varade i två dagar. Våra vänner från norr voro närvarande, och våra grannar inbjudna: gamla, döfva, halta m. fl. En lam gumma hemtades af bibelqvinnorna, nästan med lifsfara, på en kälke öfver de hala bergen, men de voro hjertaus glada att få vara “en liten häst åt Gud“. Guds ord talades väldigt och traktering uteblef icke. — Alla öfverståndna mödor voro glömda, då vi nu nått det första målet: att få inbjuda våra grannar att höra lifvets ord.“
Dertill fanns icke den tiden så många tillfällen som nu, och våra grannar sökte icke efter att få höra det, der det fanns.
D. 15 dec. “Det kall vår Fader gifvit oss är öfvermåttan stort. Häromdagen tog en af bibelqvinnorna
Källa: Project Runeberg ·