Sida 102
102
VIKTOR RYDiiKRG
för denna impopularitet, hämtade ur hans, Lundströms, vandel »både före den dag då människosläktet hade alt hugna sig åt Tit:i födelse till världen och sedermera», samt därvid särskildt, bad honom fritt utsäga, om icke ham Lundström, afgick från sitt direktörskap i banken med lika godt rykte som han mottog det, eller om under hans direktörstid i banken det hände, att genom vårdslöshet eller, förlamad tillsyn »möjlighet bereddes för oredligt sinnade personer att tillgripa af bolagets eller enskildes inom banken befintliga medel till större eller mindre belopp och att lör tillgreppets döljande de funno tillfälle att förfuska bankens räkenskaper samt nödvändigheten att afdanka kamrerare och annan bankkontorets tjänsteman såmedelst framkallades».
Men det är att märka, att detta nummer af »Suppleanten» aldrig utkom. Det saknas i Kongl. Bibliotekets exemplar af tidningen och i stället bär numret för den 28 oktober n:o 13.* Alltså, -T. P. Lundström har betänkt sig och af barmhärtighet mot sin antagonist undertryckt en anklagelse, som naturligtvis skulle ställt denne på schavotten. Tv här voro, såsom det heter i ett bref från en som stod förhållandena nära, »som i ett elektriskt batteri samlade alla de åskor, hvilka den tiden laddades öfver Johan Sandvalls hufvud, men som besynnerligt nog kunde afledas tills de efter ett par år slogo ned. De mer N än halfva uttalanden här förekomma om de mystiska bankförhållandena vittna alltså, att J. R Lundström hade mer än en blott
* Det intressanta numret, hvilket aldrig spriddes, har författaren funnit i en enskild samling.
Källa: Project Runeberg ·
