Sida 101
I JÖNKÖPING 184 7
101
fortfor dock att vara Jönköpingsbladets utgifvare, men ban sökte sig om efter en ny verksamhetskrets.
Jönköpingsmarken brände under hans fötter. Och detta var icke att undra öfver. Ty han hade, såsom ofvan antydts, under sin kamrerstid begått ett brott — antagligen tillsammans med en annan tjänsteman —, nämligen försnillat sedlar till belopp af 15,000 rdr b:ko och företagit motsvarande ändringar i böckerna. J)ctta brott var väl icke bekant för allmänheten, men tecken finnas som gifva vid handen, att det icke varit alldeles okändt inom vissa kretsar, och detta torde ock varit orsaken till att Sandvall — antagligen i slutet af 1846 — lämnade sin befattning vid banken. Tv när lians antagonist i Jönköpings Tidning, den gamle aktade direktören J. P. Lundström, ville hålla honom i schack och bemöta hvad han kallar Sandvalls ilskna och vanvettiga angrepp, anspelar han på »kulissförhållanden » med vissa af därvarande privatbankstjänstemän före 1846 års utgång.** Ja, det gick ända därhän, att gamle Lundström i ett den 21 oktober 1848 tryckt nummer, »n:o 13», af »Suppleanten» (ett bihang till Jönköpings Tidning) till svar på ett uttalande i Jönköpingsbladet, att sådana ofog som att slå ut fönstren hos landshöfdingen och direktör Lundström kunde ej annat än ogillas, »äfven om de riktas emot impopulära personer», ställde till Sandvall en uppmaning att framlägga giltiga skäl
* En tjänsteman i banken, fanjunkaren H., beröfvade sig antagligen omkring 1846 lifvet, något som i hög grad lär uppskakat Sandvall. Kort därefter afgick han själf ur banken.
** Jönköpings Tidning 15 juli 1848.
Källa: Project Runeberg ·
