Sida 100
7
VIKTOR RYDBERG
röfvaruppträden, mord, våldsdåd, flykt ur fängelset o. s. v., som visar att den nittonårige författarens fantasi ännu lekte åt samma håll, som under skol-pojkstiden. Styckets skurk blir för. öfrigt expedierad ur lifvet på ett märkligt sätt. De af honom besoldade räfvarne hafva efter en misshällighet lämnat honom bakbunden å en stol, men de hafva kvarglömt sin apa, och denna, som sett dem ofta begagna mordvapen, använder nu en rakknif, hvarmed hon plägat leka — på sir William Masham^ hals!*
De vildt fantastiska händelserna berättas med mycken färg och lif och romanen uppenbarar redan en berättartalang. Författarens formsinne är emellertid tydligen vida mera moget än hans inbillnings-kraft. Planläggning och händelseutveckling lämna åtskilligt öfrigt att önska och karaktersteckningen är schablonmässig.
"Om själfva romanens tillkomst berättas, att Rydberg, som ju från tidigare dagar var van att spara på papper, författade berättelsen på helt små lappar; han var rätt vårdslös, med dessa och bar dem lösa i fickorna; kom någon bort eller upptäcktes, att något fattades i texten, skref han haste-ligen på rak arm en ny lapp att fylla luckan.
Sandvalls tid i Jönköping var emellertid snart ute. Hans ekonomiska ställning var dålig och hans försök att genom börsspel upphjälpa affären slogo illa ut. Spinmaren 1848 sålde han sitt tryckeri, liksom ban äfven gjort sig af med fabriken. Han
•lämför^, ett något liknande motiv i en af Poes berättelser, där vid en efterforskning öfver upphofsmannen till ett
mord en apa befinnes vara den skyldiga.
Källa: Project Runeberg ·
