Sida 99
i .|ÖN KÖPING 184 7 IX
Men jag skall icke längre tveka, hvilketdera jag hör välja. Det är fåfängt att spjärna mot udden, hon måste uppoffras.»
Och i följande verser utgjuter han sin jämmer:
Spörj aldrig, hvarföre jag sörjer! Blott en det i världen vet; och om du ock evigt spörjer, han tiger i evighet.
Jag vill dem ej luften förgifta, ej röfva dem fridens skatt. För den tysta skog vill jag skrifta och för den mörka natt.
Dock — skog och mark ha ju öra ej natten har ögon få. Hvad ingen får se och höra må, förr än det födes, förgå.
Men då han andra gången skall, lör att undgå helvetets eviga glöd, utföra vampyrdådet, faller tillfälligtvis hans blick på ett skrifvet blad — det ofvannämnda brefvet från den kvinna som skolat förgifta honom — och han får klart för sig, att han behärskats af en üx idé. Från detta ögonblick är han botgörare vid sitt första offers graf.
Vampvrhistorien är emellertid ej romanens hufvudhandling. Denna utgöres af de anslag, som berättelsens egentlige bof», Ruthvens förre rival, William Masham, med några lejde banditers hjälp sätter i gång mot en frände och fosterbroder. Det råder en rikedom på skräck- och äfventyrsscener.
Källa: Project Runeberg ·
