Sida 98
7 VIKTOR RYDBERG
eller bröstet. De igenkännas såsom sädana äfven därigenom att deras lik äro nästan blodlösa; för ntt hämta nya krafter åt sin längesedan till förstörelsen ämnade kropp suger nämligen vampyren ur dolksàret det friska blpdet. Med begagnande af denna mystiska, ursprungligen slaviska folksägen låter nu författaren en rad hemska händelser tima dels i Italien, dels i Skotland, i de af Ossian besjungna däm ön 11 ej d ern a.
Från den kvasi-Byronska berättelsen har Rydberg lånat namnet Ruthven. Men under *det att Ruthven i den engelska novellen framställes såsom en verklig- vampyr, är Ruthven i den svenska novellen i grunden en ädel natur, som då ban åter-vaknar till lifvet efter ett mot honom öfvadt förgiftningsförsök behärskas af den fixa idén. att han är vampyr, och tror sig nödgad handla härefter.
-En kvinna, som tillredt ett gift åt honom, skrifver nämligen till den niding, pà hvars bud hon handlat, att Ruthven, som hon själf sett ligga som lik i grafkapellet, plötsligen rest sig i sin likskrud ur kistan. Det gift, som hon gifvit, hade den egenskapen att icke vara dödande på vissa naturer, men de, som undgingo döden, förlorade förståndet. Sa var fallet med Ruthven. »Hans karakter är sig olik mot fordom, han fjättras inom en fix idé. Men för öfrigt är han samme skarpsinnige man som fordom, samme ifrare för hvad han anser ädelt och godt, samme fiende till bofvar och brott.
Ruthven framställes också före begåendet af sina vampyrbrott såsom en djupt olycklig man, hvilken lider afgrundens förtviflan i sitt inbillade dilemma: A båda sidor ser jag helvetiska kval.
Källa: Project Runeberg ·
