Sida 106
VllvTOH RVDRERd
ovärdigt, och nu, Gudi lof, äfven utstruket ur verkligheten. En sådan förändring — låt vara att den är lokal och i sig obetydlig — kan dock skänka dig och mig varaktig glädje och får för oss en ökad betydelse eftersom vi nu med eller utan skäl blifvit vane att betrakta den som en liten länk i en stor kedja, ett litet moment i en stor utveckling, som ej är inskränkt till en stad eller ens till, ett rike, utan omfattar mänskligheten.^ Det är barbariet och råheten som mer och mer gifva vika för humaniteten och sedligheten.» »
Det var med tvekan oeh villrådighet om sin framtid Rydberg första gången kom till Göteborg.
På tidningsbyrån fanns ej så synnerligt stor användning för honom. Vid behandlingen af den utländska politiken, som då upprörde alla sinnen, logs tid lais lians biträde i anspråk, liksom ban användes att öfversätta en eller annan af de litterära eller allmänt instruktiva artiklarna. Men för resten hade Sandvall något svårt att placera sin unge medarbetare i det dagliga arbetet. »Jag vet inte, hvar jag skall göra af den liär Rydberg?» utbrast han vid ett tillfälle högt på byrån.
o
»Ah, sätt honom vid korrekturet», svarade redaktionens andre man, skalden och politikern C. M. Ekbohrn.*
Och därvid blef det. Viktor Rydberg tillbragte större delen af denna publicistiska lärotid med att läsa korrektur på Sandvalls och Ekbohrns ömsom ljungande, ömsom något vidlyftigt undervisande ledare, Lindskogs utrikespolitiska artiklar, Måns
Meddelande till författaren af framlidne litteratören Anton E. Berg, då tidningens medarbetare.
Källa: Project Runeberg ·
