Sida 109
I CtÖTEBORG 1 K 4 !) — o 0
100
derna uppvägdes icke häraf, och Sandvall måste, därtill ansatt af gamla fordringsägare från .lön-köpingstiden, sköta sin ekonomi genom ständig vigilans bland stadens borgare och särskildt bland meningsfränder. Men på våren 1850 var hans ställning förtviflad. Han framkastade då för Prytz tanken, att denne under återstoden af 1850 skulle öfvertaga utgifvandet till dess ban själf hunnit ordna sina artärer. Han var utledsen vid att ständigt mankera och vid därmed följande själslidanden och chikaner.»
Han ville emellertid söka hjälp hos en då förmögen vän och meningsfrände i Stockholm, Mengel, den sedermera så bekante »Göran»(?); för öfrigt talade ban om möjligheten att nödgas lämna landet.
Sandvall begaf sig den 8 maj med pass till Stockholm, öfverlämnande åt Ekbohrn att belt och hållet sköta tidningen under ett par tre veckor. Knappt hade han lämnat staden, förr än man å vissa håll började frukta, att hans bortresa icke var af tillfällig art; — en farhåga som nästa års händelser visade icke varit alldeles grundlös. Prytz, som var intresserad i Handelstidningen dels med hänsyn till den obetalda köpeskillingen och dels såsom lifstidsengagerad medarbetare för handels-afdelningen, fann vid närmare undersökning tidningens fortsättande i samma format och med så dyra tryckningskostnader äfventyrlig, och då medel bl. a. felades till papper och stämpelafgifter, beslöt han, efter misslyckade underhandlingar med boktryckeriets målsmän, att tillsvidare utgifva tidningen på annat tryckeri i mindre format såsom sin egen
Källa: Project Runeberg ·
