Sida 112
112
VIKTOR RYDiiKRG
oni sökt vara till all tjänst han kunnat; men att han efter sin hemkomst blifvit fullkomligt öfvertygad, att herrar Ekbohrn, Lindskog och Rydberg icke haft för afsikt att skada honom, utan tvärtom trott sig genom den vidtagna åtgärden på möjligast bästa sätt bevaka eget, allmänhetens och hans intressen. Då Sandvall sålunda velat uttala sin individuella åsikt om deras motiver, ville ban dock icke undertrycka den öfvertygelsen, att de blifvit duperade af Prytz och icke haft nog praktisk blick att genomskåda intrigen och förutse följderna och att de hade kunnat förekomma händelsen genom själsnärvaro och energisk protest. »Att dessa herrar själfva» — heter det slutligen — »hvilka städse bekänt sig till de liberala, för att icke säga ultra-liberala grundsatserna i sinom tid skola desavouera herr Prytz' politiska program, tager jag för alldeles gifvet.»*
Striden emellan parterna fördes dels mellan de båda Handelstidningarna, ända till dess Prytz, i midten af juni, måste nedlägga sitt blad och erkänna sig besegrad, likväl vädjande till framtidens lidelsefriare dom, och dels inför rätta.
I processen inkallades äfven Rydberg som vittne, därvid han bland annat intygade, att Sandvall för honom prisat Prytz' öfverseende och fördragsamhet i afseende pä sina fordringskraf mot S.
* De konservativas Göteborgsorgan, den då af bandi. Backlund utgifna Göteborgsposten, hvilken uttalade sig emot Prytz' våldsåtgärd, yttrar med anledning af de olika bladens färg: »Det skulle således vara på herr Sandvall allena, på hvilken misstanken skulle falla för ultraradikalism. Yi tro oss kunna försäkra, att han af bela redaktionspersonalen var den minst radikale».
Källa: Project Runeberg ·
