Sida 113
I GÖTEHORG 1 8 4 9— 5 0
Då han emellertid den 21 juni skulle höras inför domstolen, afstod den part som kallat honom »från studeranden Rydbergs hörande, enär denne n ii mera ej längre vistades i Göteborg .
Rydberg hade alltså omedelbart efter att Prytz nedlagt sin tidning och då vägen till Sandvalls blad för honom var stängd, enär Sandvall ej kunde förlåta honom hans öfvergång till andra lägret, lämnat Göteborg och den publicistiska verksamheten där. Den Sandvall-Prytzska striden ingrep sålunda väsentligen i Rydbergs lefnadsöde.
I alla fall skulle han icke länge kunnat stanna i Sandvalls tjänst. Det dröjde föga mer än tre kvarts år innan den skimrande Sandvallska såp-bubblan brast. Del var i april 1851 som den sorgliga katastrofen inträffade. Sandvall hade just utfärdat ett ljungande cirkulär till alla rikets folkskolelärare för att vinna ökad spridning åt tidningen såsom »rikets största fullt frisinnade blad och näst Aftonbladet den mest lästa dagliga tidning i Sverige», vädjande till Sveriges folkskolelärare att verka för att få den allmänt läst af bondeståndet. Detta cirkulär framkallade en varnande kungörelse från Sandvalls gamle antagonist landshöfding Bergenstråhle i Jönköping och till och med ett ämbets-bref från själfve ärkebiskopen af Wingård. Och samtidigt upptäcktes — för öfrigt i en för de konservative särdeles behaglig tid — det åtta år förut begångna brottet.
Vid ett direktionssammanträde i Smalandsbanken fann man, att flere sedlar voro ute än som borde löpa, och en af direktionsmedlemmarne yttrade då en misstanke, att detta vore Sandvalls
8. — V. Rydberg. I.
Källa: Project Runeberg ·
