Sida 114
7
VIKTOR RYDBERG
skull, och vid en undersökning fann han mycket riktigt en radering. I början af april lär någon af bankens direktionsledamöter gifvit en vink åt en af Sandvalls vänner att det var »ugglor i mossen» och att saken ej längre kunde döljas. Och denne lät varningen om att en storm nalkades gå vidare till Sandvall.* Den 5 april 1851, ungefär en vecka innan bedrägeriet anmälts för myndigheterna, sprang Sandvall öfver gatan till en bekant köpman det var min fader — för att som vanligt få ett handlån om 300 riksdaler »på några dagar». Men (låsen efter hade han skuddat stoftet af sina fötter och befann sig- med den hoplånta reskassan på väg mot södern.
I sällskap med en dansk, som han träffat i Havre, lyckades han få färdas till Italien. Därifrån styrde han kosan till Amerika, där han i Baltimore fann sitt hem. Under ett decennium lät han icke höra af sig, såg ingen svensk bok, träffade ingen svensk, hade nästan glömt sitt modersmål. Han ville helst — skref han ändtligen 1863 — att man hemma skulle tro honom död. »Äfven ett modershjärta skall lugna sig öfver en
* Brottet hade tvifvelsutan länge skuggat dennes tillvaro, men lian sökte med sofismer slå bort tanken därpå. I ett versifieradt tal »för bildningen och ljuset», som han höll vid Göteborgs bildningscirkels utfärd år 1849 och som läses i >Bildningsvännen», heter det:
Arbetets ära högt vi proklamera, den enda verkliga som vinns på jorden. Mot henne^rangens, bördens eller guldets fantomer äro blott, som måste sjunka förintade i nattens dimmor ned. Vi fråga icke heller hvad du varit, blott hvad du ci r, om ångerns reningsdop hos dig försonat forna brott och villor.
Källa: Project Runeberg ·
