Sida 145
i r,i:Nn i85i — 02
145
helen. Långsint var Krook icke, utan blef snart försonad. Men vid första sammanträdet på nyåret nedlade han ordförandeskapet och afsade sig, som det heter i protokollet, »på skäl, dem han närmare specificerade, kandidaturen till platsen». Krook har själf, älskvärdt nog, i ett bref från senare år till V. R. karakteriserat vännernas skämt i Sjustjärnan med de orden »att de ville ha en treflig stund med hans obundna fantasi».
»Leverrier» blef nu ordförande, sedan Kepler» bestämdt nekat, och det beslöts, att sällskapet skulle fortsätta sin verksamhet på mera allvarlig grund, utan något personligt gyckel och under ett nvtt, mindre anspråksfullt namn: »Concordia». Allvarliga och skämtsamma dikter föredrogos nu, tal höllos och komiska diskussioner föranstaltades. Rydberg föredrog vid sammankomsterna utom de båda nämnda skämten följande dikter: Barnamörder-skan» (efter Schiller), »Resignation», »Drömfantasier», »En glad stund», »Kosackens sång» (efter Béranger), »Hvad är hoppet'?», hvarjämte han höll ett politiskt föredrag: »Betydelsefulla tecken», hvilket lär framkallat en hetsig diskussion. Af dessa dikter finnas nu endast i behåll en del af öfversättningen från Schiller samt dityramben Drömfantasier. så lydande:
Vindarne susa i doftande lund, pärlorna brusa i bägarens rund. Fåglarne sjunga kärliga toner, tufvorna gunga 10. — V. Rydberg. I.
små kupidoner. Öfver den vilda fjällväggens branter störtar sig bäckens larmande våg, och öfver ängens skiftande täcke
Källa: Project Runeberg ·
