Sida 146
1 ö4 VIKTOR RYDBER(i
yra bacchanter ställa sitt tåg. Mantlarne flyga ystert för vinden, kärlekens frågor fala i blickens flammande glans, drufvornas lågor brinna på. kinden, "svallande lockar skuggas af rankans yfviga krans. Druckne satyrer tumla kring fälten, sången nu stiger, lofvande ädla drufvornas lån, prisande tiger-tämjaren, hjälten, fröjdernas fader, åskarens son. Evoe Bacchus! Konungen nalkas, rundtomkring vagnen nymferna skalkas, faunerna larma, vilda bacchanter rundtomkring panter-charerna svärma. Evoe Bacchus!
sångerna ljuda. Härlig i gudaskönhet han stvr sin glänsande char. Ynglingens panna, öppen och klar, kransar den ljufva svallande drufva; nattsvarta lockar fladdra och flyga hän öfver skuldror, hvita som snön, mantelens purpurfållar sig smyga tätt till gestalten, smidig och skön. Rosornas ånga sprides af yra lekande fläktar, fjärlarna fånga blommornas nektar, skyarne simma luftiga, ljusa, skogarne susa, aftonens strimma flammar i väster, kärlekens, vinets orgiska fester redas i kvällens mvstiska famn!
Till förrn och stämning erinrar detta poem något om Zephyrs och Cecilias växelsång i Alter-
Källa: Project Runeberg ·
