Sida 148
1 ö4
VIKTOR RYDBER(i
sång af en trio, där Svahn sjöng tenor, Tengvall baryton och Rydberg bas. Men stundom, när det »Rosenqvistiga» spörsmålet väcktes, visade det sig omöjligt att få en spritning i gång, och då uppgaf sällskapet, om än med svidande hjärta, förslaget och nöjde sig med att »prata, röka och sjunga».
Då »Concordias talrika sammankomster med tillhörande forcerad litterär alstring togo väl mycken-tid i anspråk, anmälde den 18 april — »för sällskapet en Tycho Brahe-dag» — Rydberg, Braune, Svahn och Tengvall sig vilja utgå ur föreningen, och de öfriga förklarade sig då ej kunna uppehålla dess verksamhet.
De glada samkvämen i Sjustjärnan stodo emellertid för deltagarne kvar i rosenfärgadt minne. I en roman, »Guds dom», intagen i Jönköpingsbladet 1854, skildrade Krook ett par sammanträden i sällskapet Concordia, »ett litterärt samfund, bildadt af sju till lynne och sedvanor med hvarandra närmare besläktade ynglingar»; »en mer förtrolig och innerlig vänskap slog kring dem sitt vattrade ömhetsband*.
Mauritz Liberg skref kort fore sin död 1854 till Rydberg: »Jag önskar min kassa alltid varit vid så godt hull som nu. — — Hvilka sötebröds-dagar vi skulle haft i Lund, om vår dåvarande kassa varit i detta lyckliga skick; men vi hade då måst bland våra minnen sakna de många trefliga episoderna med N»Ödets hatt» och våra tesupéer och potatissexor med bultis (svagdricka) hade förlorat sina förnämsta spartanska kryddor: vigilansen, tarfligheten, den periodiska svälten och den satans kölden.»
Källa: Project Runeberg ·
