Sida 149
I LUND 185 1—5 2
140
Äfven Rydberg bevarade i kär hågkomst samkvämen i det lilla studentsällskapet, om hvilket ban gärna talade, under det ett lekfullt löje spelade kring läpparne. En af kamraterne i detta lag den som jämte Liberg vid denna tid stod honom närmast, Fredrik Braune — har yttrat i bref till författaren, alt »Rydberg var de öfriga medlemmarne så öfverlägsen att samlilVet med oss ej kunde utöfva något inflytande på hans utveckling; ban var utan all jämförelse den mest begåfvade af oss alla, liksom han var den äldste, den kunskapsrikaste, den mognaste och den som förvärfvat mest lifserfarenhet, under det att vi andra voro nästan mera än lofligt 'gröna'; jag tror likväl, alt samlifvet med oss tjänat honom till en väl behöflig uppmuntran och rekreation under en eljes på grund af ekonomiskt tryck bekymmerfull period af hans lif, men därtill inskränkte sig nog också dess betydelse för honom.
Att den högt ärade meddelaren härvid, i sin blygsamhet å egna och kamraters vägnar, underskattat Sjustjärnekretsens betydelse för Rydbergs personliga utveckling, därpå ha vi Rydbergs egna, ofvan anförda ord. Och den betydde kanske äfven litterärt ej så litet för honom. Det är nämligen icke oviktigt för en författare, ägde han än så framstående anlag, att vid början af sin bana möta förstående sinnen, möta en krets, i hvars hjärtan hans sång och poetiska uppfattning finner klangbotten. Och en sådan klangbotten fann Viktor Rydberg hos de litterärt intresserade ynglingar, hvilka bildat det lilla ordenssällskapet och som i
Källa: Project Runeberg ·
