Sida 150
150
VIKTOR RYDRKRG
sin äldre kamrats sånger, enligt hvad Braune skrifver, skönjde ett os magua sonaturum.
Att Rydberg på sina yngre vänner utöfvade en både lifgifvande och hälsosam inverkan därom vittna några ord dem Mauritz Liberg biktade för Carl August Rydberg kort före sin död: »Jag har varit egenkär, men egenkärleken botade Viktor mig för i Lund», liksom hvad han skrifver till-V. Rydberg själf: »Hvad jag nu många gånger känner behofvet af din lifvande närvaro och dina magiskt stärkande ord».
Utom Sjustjärnans krets äro bland Rydbergs Lundavänner företrädesvis att nämna docenten Albert Lysander, hvars bekantskap han gjort redan under sin första Göteborgstid, då Lysander under mellanterminerna vistades i sitt föräldrahem, samt sedermera rektorn och folkskoleinspektören Carl Leidesdorff, som förblef han» förtrogne umgängesvän äfven längre fram under deras gemensamma vistelse i Göteborg. Med Leidesdorff knöt Rydberg förtrolig vänskap, då de tillsammans fullgjorde sin värneplikt som studentbeväring »med en muskedunder af 1813 års modell på axeln .
Rydberg fann synnerligt behag i vapenöfnin-garna och räknade beväringstiden bland sina angenämaste minnen. Nu blef han ock känd inom en större kamratkrets och utvecklade under denna tid en liflighet, som yttrar Svahn —kanske just emedan den så länge legat bunden bröt fram nästan under form af ungdomlig ysterhet.
Det inträffade dock under denna tid en tragikomisk händelse, som mycket grämde Rydberg, ehuru den aflopp lyckligt nog. Då denna episod
Källa: Project Runeberg ·
