Sida 151
I LUND 185 1—5 2 140
på ett och annat håll tagit förstorade och rent af lögnaktiga mått, sa att man till och med talat om alt den skulle medfört Rydbergs relegation något hvilket vid undersökning af officiella handlingar visat sig vara en osanning — torde det vara skäl alt efter trovärdige och säkre heniulsmän redogöra för huru därmed faktiskt förhöll sig.
Sent en afton hade en exercitant, som välkänd för ett något bråkigt bärsärkalynne, den starke bohusläningen Otto H., försökt tränga in i en lokal, där ban ej hade något att göra, och därvid uppträdt så våldsamt — rent af sparkat in korsvirkesväggen — alt polisbetjänterne togo honom om hand och släpade honom åstad mol vaktkontoret. Några andra exercitanter, och bland dem Rydberg, hvilka då kommo tillstädes, funno det vara en kamratplikt att rädda orostiftaren ur polismaktens klor — en då som senare vanlig studentmoral och fingo tag i hans ben, under det att rättvisans handhafvare höllo fast i hans armar och sökte draga honom närmare det häkte, där han skulle sofva ut sitt riis. Midt under denna dragkamp får Rydberg se en stor och stark polisbetjänt släppa sitt lag i olycksolTret och göra en plötslig vändning mot Rydberg, riktande mot denne en höjd knölpåk. För att skydda sig, fattar den hotade tag i första bästa person, som står bredvid, och använder honom som sköld mot angriparen, men tyvärr står skölden icke riktigt stadigt på sina ben, utan ramlar omkull i rännstenen under det hans ena blåa rockskört afrifvet fastnar i Rvdbergs hand. Och nu bar del icke bättre till än att den, som råkat ut för denna olycka, var
Källa: Project Runeberg ·
