Sida 153
I LCNO 18 5 1 — 52
taga till behandling, enär jag redan erfarit, att den håller på nit taga oroväckande omfång och öfvergå lill myt.
Den vördade minnestalaren öfver Rydberg i Svenska akademien säger sig ha sett etl yttrande af Rydberg, där ban talar 0111 etl skede i sitt lif, ur hvars hvirflar ban i sin tidigare ålder ryckts genom fosterlandsfrälsaren Per Wieselgren, och ifrågasätter om Rydberg härmed kan ha syftat vare sig på studentåren eller den tidigare Göteborgstiden. Man bör icke, såsom skett, gifva för stora mått åt detta Rydbergs yttrande. Jag har också haft tillfälle se den lilla anteckningen; den stod på ett exemplar af »Vapensmeden», sändt till författaren af »Genom hvirflarne», Per Wieselgrens son, och löd i sin helhet: »Till Horatio. Med varm tacksägelse för den hjärtegripande, varnande och manande kulturhistoriska skildringen af ett skede, ur hvars hvirflar jag i min tidiga ålder vardt ryckt genom fosterlandsfrälsaren Per Wieselgren». För den som är något förtrogen med Rydbergs uttryckssätt behöfver detta icke betyda, att han på något sätt varit i egentlig mening indragen i det tidsskedes hvirflar, som Horatio skildrat; det kan mycket väl förstås så att Per Wieselgrens nykterhetsverksamhet på honom i hans tidigare ålder (närmast under Växiötiden, då mycket lättsinne var gängse i gymnasistkretsarna) öfvat ett varnande och manande inflytande mot lurande frestelser, hvilka lätt kunnat blifva ett ungt sinne öfvermäktiga. Med anledning af att nu särskildt Lundatiden och de första Göteborgsåren nämnts, har en af Rydbergs allra närmaste vänner såväl under denna tid som
Källa: Project Runeberg ·
