Sida 156
1 ö4 VIKTOR RYDBER(i
Sådan var Rydberg som student. Sådan förblef ban lifvet igenom, det minnas ej minst lians yngre vänner från en senare tid.
Rydberg lämnade Lund på våren 1852 efter slutad beväringsexercis. I^öga anade ban då, att ban först efter ett fjärdedels sekel skulle återse Lundagårds kronor och då hyllad som filosofiska fakultetens hedersgäst. Själf torde Rydberg känt-det som en börda, att ban ej fick fullfölja sin akademiska bana. Jag antager det därför, att jäg balett personligt minne af, hurusom ban en gång ingrep i en ung mans utveckling — dens som skrifver detta — och bestämdt afstyrkte universitetsstudiernas afbrytande vid ett jämförelsevis tidigt skede. Då en annan vän gent emot honom anförde hans eget exempel på hur liten roll examina spelade för lärdoms förvärfvande eller litterärt anseende, kunde han vemodsfullt antyda, att saknaden af examen i allt fall varit honom till mycket hinder, och att exemplet mer vore att iakttaga än att följa. Det dröjde länge nog, innan man på vissa håll fick blick för hvad den grundlärde mannen gick för. Han hade ju ingen examen!
kunde ban dock lägga i dagen insikter, som vittnade om, att han arbetat inom flere vetenskapsgrenar, som eljes pläga ligga utom en ung students intresses område, t. ex. astronomi, men han prålade aldrig med sin lärdom, föll aldrig in i den tråkiga föreläsningsstilen, och då han var flere år äldre än någon af oss, så betraktade vi hans lärdomsförelräden ulan vare sig förvåning eller beundran. Alla inom den lilla kretsen höllo af honom; men ingen anade i honom framtidsmannen. Någon gång kunde man hos honom skönja en afgjord motvilja mot elementära studier. Redan från sin första ungdom torde han i likhet med den store Leibnitz haft för sed att störta sig hufvuchstupa ned i vetenskapens värsta bränningar. Icke alltid kom han väl helskinnad ur en dylik brottningskamp; men han kom dock alltid upp med stärkta krafter.
Källa: Project Runeberg ·
