Sida 155
1 LUND 185 1—52 • 155
på tu man hand sprittande glad, dock likväl under ett villkor, en förutsättning som för honom allt mer och mer under årens gång blef en conditio sine qua non: han måste ha den känslan, det medvetandet, att han under dagen gjort någon nytta, utfört något arbete på den plats han åtagit sig, annars var han vid dåligt humör. Men hade han det medvetandet, så sprudlade han af lif, lust och ungdomsglädje.»
En annan af Rydbergs förtrognaste Lundavänner, d:r Fredrik Braune skrifver: »Ännu erinrar jag mig lifligt när och hvar jag först sammanträffade med Viktor Rydberg och det första intryck jag då af honom erfor. Så ung och omogen jag än var, kände jag dock, att det var en öfverlägsen ande, som i honom mötte mig, men det var en öfverlägsenhet, som aldrig, hvarken då eller senare, kändes tryckande, därför att den var förenad med så mycken hjärtats godhet och karakterens ädelhet och emedan den gjorde sig gällande utan alla anspråk alt göra det.»:i:
* Svahn skildrar i »Våra öfversittare» Rydberg bl. a. med följande ord: »Viktor Rydberg var då liksom under bela sitt följande lif, blid, vänsäll och god. Ehuru ban till största delen själf fick arbeta sig till hvad ban behöfde för tillfredsställande af sina enkla behof, så var det dock alltid han som lånade ut, då han var vid kassa, ehuru ban själf, så vidt jag kan erinra mig, aldrig lånade af någon annan. — Han gjorde sällan besök, men hans anspråkslösa rum i studentkasernen var en mycket anlitad samlingsplats. Emellanåt kunde man där påträffa honom sysslande med sina latinska stilar eller formande någon liten uppsats eller något kväde helst i den muntra stilen, men märkvärdigt nog tycktes han aldrig studera. Kanske gjorde ban det dock om nätterna, men antagligen icke; ty Rydberg tillhörde ju dessa naturer, som antingen måste helt hängifva sig åt ett föremål eller också stanna utanför detsamma. Under allvarligare samtal
Källa: Project Runeberg ·
