Sida 161
P.\ KÄNSÖ
1 fi 1
lian svärma langl in pa natten, och mot hösten, när det stormade öfver skär och holmar, styrde han och hans rumskamrat i det Svalanderska hemmet mången gång kosan upp till Kansötornet och iakl-logo därifrån under långa timmar ovädret. Här undfick Rydberg tvifvelsutan den stämning, hvilken sedan födde väsentliga delar af »Fribytaren på Östersjön» samt de båda om stormbyar och skum-fransade böljor minnande dikterna Korsaren (Oro) och »Den flygande holländaren .
I Känsö album skref »V. R.» år 1853 följande förträffliga lilla poem:
Våg, som här vid mina fötter svallar, bilden af ett mänskolif du är! Stormen vräker dig bland nakna hallar, du får följa, hvart hans röst dig kallar, ban dig födde och han dig förtär. Oeh när utan mål du länge farit, rvtande men lika maktlös slaf,
J '
tills du bruten sjunker i din graf, hvem kan sedan spåra hvad du varit? Samma öde ban, som du fått vandra, följes evigt utaf nya andra.*
Denna dikt torde ej blott tolka de yttre intryck Rydberg mottog af vågorna, som vräktes mot Känsö klipphällar, den var nog äfven uttryck för vågorna i hans eget inre. Länge hade äfven ban »farit utan mål», en maktlös slaf för ödets stormil. Skulle han bruten sjunka i en graf utan
* Det är f. utrikesministern och Bohuslänshöfdingen, grefve Albert Ehrensvärd, som funnit detta poem i Känsö album.
11. — V. Rydberg. I.
Källa: Project Runeberg ·
