Sida 175
anställning i 11 \ n dl-lstii) m\(, i \
173
som möjligt på min nya post. Af Herr Magisterns bref till Kapten Ström har jag först inhämtat i huru stol-förbindelse jag står till Herr Magistern. Jag kan ej på något sätt återgälda densamma, men skall städse be möda mig att fortfarande göra mig värd Herr Magisterns vänskap.»
Sa var Viktor Rydberg vunnen at publiciteten och därmed ål litteraturen. Vandringsåren voro slut; slut voro ock hans skiftande planer att som hofrättsnolarie auskultera i ämbetsverk eller pröfva sina matematiska eller tekniska anlag i artilleri-officerens eller ingeniörens kall; slut tankarne på emigration till den fjärran västern. När man nu blickar tillbaka på de hinder, fattigdomen lade i vägen för fullföljandet af dessa planer, vill det förefalla som om de, i stort sedt, både för Rydberg själf och för Sveriges odling varit till verklig välsignelse.
Det är nog troligt, att Rydbergs ovanliga själs-gåfvor äfven på andra områden än det litterära skulle gjort sig gällande, och att särskildt hans matematiska insikter i förening med hans idérikedom och fantasi utgjorde förutsättningar fölen framgångsrik verksamhet på uppfinnarens arbetsfält, helst han icke saknade ett visst handlag.
Men säkert är, att han för det kulturområde litteraturen —, dit ödet nu förde honom, blef af större betydelse än någon annan svensk man i hans släktled. Och visst är ock, att denna verksamhet harmonierade bäst med hans inre jag.
Det verktyg han valt — pennan — skulle så småningom föra honom från publicistens kall in i
Källa: Project Runeberg ·
