Sida 176
1 ö4
VIKTOR RYDbeR(i
diktningens och det vetenskapliga skriftställeriets rymder. Från en obemärkt följetongsöfversättare och biträde vid utrikesafdelningen i tidningen skulle ban under de nära tretio år han kom att tillbringa i Göteborg steg för steg utveckla sig och eröfra platsen såsom landets främste skriftställare: skald, prosadiktare, författare på olika vetenskapsfält, en mästare i språkets konst.
Och efter oroliga, bekymmersamma irrfärder och ett osäkert »lif för dagen» hade den tjugusju-årige mannen ändtligen nått en tryggad hamn.
Hvad som rört sig i hans tanke och inbillning under dessa oroliga ungdomsdagar skulle ljan nu söka realisera. Han har i ett akademiskt tal sagt att man icke bör »stryka ett kors öfver ett ädelt ungdomslifs aningar och förhoppningar». Ställde man sig vid mognare år granskande mot dem, så borde det ske för att sofra dem från själfviska beståndsdelar. »Ty,» tillade han, »i ungdomskänslornas och ungdomsföreställningarnas gryningsdimmor gömmer sig oändligt mer af vår guds-befryndade natur än som under detta korta jordelif kan komma till klarhet.»*
* Hälsningstal till C. D. af Wirsén i Svenska akademien den 20 december 1879.
Källa: Project Runeberg ·
