Sida 182
2 7 G
viktor rydberg
ingen initiativels man; han behöfde ofta eggelse och väckelse från en likasinnad, stort anlagd, förtröstansfull och förtröstansväckande natur, hvilken bragte en mängd intressen in i hans lif. Han var utomordentligt mottaglig för uppmuntran och vänliga omdömen, kunde med skaldenaturens ömtålighet också lätt modfällas i afseende å sin verksamhet; delta insåg Hedlund och handlade därefter. Rydberg var ock en i många afseenden opraktisk natur, alltför lättrogen mot dem som ville begagna sig af hans godhet; han tarfvade en-hjälpare i lifvets yttre ling för att i någon mån få ut sin rätt. Han var ju ock länge nog en man utan eget hem, som väl behöfde en härd, dit han med sitt känsliga sinne kunde trygga sig, där han från lifvets strider, från yttre och inre stormar kunde söka frid, och slutligen där ban mötte vänner, som förstodo och hyste öfverseende med hans egenheter. En sådan härd, sådana vänner fann ban hos Hedlund och hans familj. Där såg ban en barnaskara växa upp, som skänkte den barnkäre och leklystne mannen förströelse och glädje. Under svårmodiga stunder, under tunga och kritiska år var Hedlunds hem »den enda fläck på jorden där han trifdes». Där plägade han — skref han »tala med sin Horatio om allt mellan himmel och jord som deras filosofi icke drömt om».
Del intima förhållandet fortfor äfven sedan Rydberg bildat eget hem. I det ofvannämnda brefvet till Soldan april 1879 skrifver han om ett porträtt, där fotografen grupperat honom och hans hustru tillsammans med Hedlund och dennes närmaste: »Gruppen visar de två hushållen som en
Källa: Project Runeberg ·
