Sida 193
teaterkritik och litterära pppsätser
101
Teaterkritik och litterära uppsatser.
I likhet ined mången annan tidningsman fick Rydberg göra sina första mera själfständiga lärospån som teateranmälare, elt domarekall, som i allmänhet, lustigt nog, tyckes anses vara ungdomens sak. Det var knappast ett arbetsfält som synnerligen djupt intresserade eller tilltalade honom. I interviewen med Th. Blanche yttrar ban:
»Under ett par år tjänstgjorde jag äfven som teaterrecensent, men jag tröttnade. Det var i själfva verket olidligt. Allt mitt nöje af pjesen var förstördt, och hela tiden satt jag endast och plågades af tanken på hvad jag skulle skrifva om den; om de uppträdande skref jag aldrig annat än beröm. Var det någon framställning, som jag inte tyckte om, så teg jag helt och hållet, tills jag gjorde den erfarenheten, att det var det sämsta af allt. En dag kom nämligen en skådespelare upprusande till mig, alldeles förtviflad: 'Skrif hvad ni vill,'sade han, 'men döda mig inte genom tystnad'.»
Emellertid granskade Rydberg ej utan skärpa de stycken som gåfvos; i allmänhet var ban däremot ganska välvillig mot de spelande, hvartill nästan omständigheterna nödga en recensent af kringresande landsortssällskaps prestationer, ehuru äfven en mycket välvillig anmälare härvidlag svårligen kan göra artisterne eller deras vänner till lags. *
* Så hände det en gång, att då Rydberg vid anmälan af fru Birch-Pfeiffers »Edith » yttrade om utförarinnan af grefvinnan Thalfelds roll, fru Andersson, alt »ju längre man gjorde be-
Källa: Project Runeberg ·
