Sida 226
2 7 G VIKTOR RYDBERG
Och då Eugène Sue året efter aflidit, ägnar Rydberg honom en längre minnesruna (22 augusti
1857).
Efter att hafva omtalat, hurusom Sue ursprungligen hyllade en legitimistisk ståndpunkt, hvars åskådning han förfäktade icke såsom sanningar, utan som illusioner, nödvändiga för mänsklighetens lycka, men sedan lämnade denna negativa ståndpunkt och i skrifter, som utbredde hans rykte öfver bela den civiliserade världen och lästes lika flitigt i furstliga gemak som i folkets hyddor, uppträdde såsom en dödsfiende till dessa illusioner och till all lögn öfverhufvud, fortsätter Rvclberg:
I dessa sista storartade verk, i hvilka han visar sig såsom den franska romantikens mästare, såsom den störste konstnär i kontrastens poesi, kämpar han för rent positiva mål, för folkens andliga, politiska och sociala pånyttfödelse.»
Särskildt omnämnes Sue s sista arbete, »Den religiösa frågan», i hvilket han riktar en sista väldig stöt mot katolicismen; ban uppmanar i denna skrift alla upplyste katoliker att gynna protestantismen, såsom en öfvergång till ett bättre, och ullalar sitt hopp, att framtiden skall medföra ål mänskligheten en religion, som, renad från mänskliga tillsatser, tillfredsställer själens trängtan efter Gud och odödligheten.
Mera sparsamma äro Rydbergs uttalanden om tysk och engelsk litteratur. På det unga Tyskland — målet för hans sympati åren 1848—1850 — såg han nu med föga vänliga blickar. I en uppsats (maj 1857), där han kritiserar Mügges Nordisches
Källa: Project Runeberg ·