Sida 264
2 7 G
VIKTOR RYDBERG
»Personligen såg jag honom aldrig, men jag kände starkt den andliga frändskapen med honom och räknade honom för mer än en umgängesvän. Bilden af den vördade skall varda mig kär och erinra mig om andligt hjältemod.»*
Ignells vän August Sohlman lyckönskar — i bref af 7 maj 1858 — Rydberg »till den i alla afseenden väl skrifna anmälan» samt tillägger: »Att Ignell, som så länge sett sitt arbete föga beaktadt af pressen, numera är mycket lycklig öfver det del tagande detsamma vunnit, behöfver jag icke säga.»
I en anmälan af Mellins litteraturhistoria*(1861) kommer Viktor Rydberg något senare in på samma ämne som i den nyssnämnda uppsatsen om helle-nism och kristendom, men uttalar sig här skarpare.
Mellin hade yttrat, att kristendomens idéer voro något nytt, som greker och romare icke fattat.
Härtill genmäler Rydberg:
»Med en någorlunda grundlig kännedom af kristendomens historia borde det likväl icke undgått författaren, att greker och romare före den klassiska världens fullständiga undergång verkligen hade upptagit och genomarbetat kristendomens idéer, och detta på ett sätt, som åt den antika bildningen gaf det vidsträcktaste fält att på dem pröfva sin omgestaltande förmåga, och som under hela medeltiden och allt framgent förlänade åt kyrkan dess trosbyggnad och dess utvecklingsgång sin bestämmande form och riktning. Det är en af de märkvärdigaste företeelserna i världshistorien, då de från en djupt underlägsen österländsk kultur härstammande, i hebreiska
* Bref till Ellen Key 12 april 1890.
Källa: Project Runeberg ·
