Sida 265
RELIGIONS- OCH KULTURHISTORISKA ÄMNEN 26.ri
litteraturen fixerade, gammaljudiska föreställningssätten, i släptåg efter kristendomen, inrycka på den västerländska kulturens område, för att där göra eröfringar. Att afskära förbindelsen mellan båda — mellan kristendomen som sådan och den gammaljudiska andan — att upptaga den förra såsom innebärande frön till en högre världsordning och att tillbakakasta den senare såsom representant af en länge sedan öfvervunnen, för den antika andan rent af vedervärdig ståndpunkt, detta var del innersta antika målet för den kristianiserade hellenismens ädlaste mäns sträfvanden.
Den klassiskt bildade och tillika af kristendomens anda djupt fattade Origenes förklarade, att han rodnade öfver den grymma och barbariska mosaiska lagstiftningen; för att försona sig och västerlandet med densamma, för att göra möjligt det antagande, att denna lag vore skrifven med Guds eget finger, uppställde han den allegoriska tolkningsmetoden, som sedan allt framgent spelat en så viktig roll. Detta är ett af de många exemplen från den process, i hvilken judaism, kristendom och antik bildning möttes oc-h omdanade hvarandra. Har författaren glömt det ofantliga inflytande som platonismen utöfvat i kristendomens utvecklingshistoria? Eller förefinnes i författarens ögon ingen skillnad mellan de bägge judarne apostlarne Jakobs och Judas' åskådningssätt och de bägge hellenerne, Clemens' af Alexandria och den nämnde Origenes'? Och månne icke desse och andra hellener hade »fattat» kristendomens idéer? De hafva icke blott blifvit till innersta hjärtroten af dem genomträngda, de hafva äfven vidare utbildat dem, och inflytandet af hellenernas och romarnes verksamhet på det kristliga området har varit så ofantligt, så öfvermäktigt, att teologerne under medeltiden hufvudsakligen
Källa: Project Runeberg ·
