Sida 266
2 c. 2
viktor rydberg
inskränkte sig till att göra kommentarier till deras skrifter, medan medeltidsandan i öfrigt visat sig verksammast uti att omkläda en massa germanisk och keltisk vidskepelse i kristlig dräkt och med förkärlek upptaga samma judaistiska elementer, som den helleniska bildningen i tragisk kamp försökte att från kristendomen afsöndra.
Hade Rydberg med glädje tagit kännedom om Ignells stora kulturhistoriska och religionshistoriska verk, så harmades han desto mera öfver att i ett kompendium i religionshistoria, hvilket utgått från Upsala teologiska fakultet: Öfversikt af Religionens Historia af d. v. teol. adjunkten C. A. Cornelius — finna de mest föråldrade synpimkter vidhållna. Skoningslöst blottar han i en ljungande kritik, införd i tre nummer af Handelstidningen i mars 1862, säkerligen den skarpaste som flutit ur Rydbergs penna, detta arbetes svagheter. Ty han ville med denna anmälan ådagalägga, »huru svalget med hvarje dag vidgades emellan vetenskapen och de kristna folkens gudsmedvetande å ena sidan samt den konfessionella teologien å den andra .
»Det faller,» säger han, »icke Fryxell in att likt medeltidens häfdatecknare konstruera historien på grundvalen af de fyra världsmonarkierna i Daniels bok, eller Lindhagen att skrifva en 'lärobok i astrologi och horoskopi till den studerande ungdomens tjänst', ty politisk historia och astronomi befinna sig uteslutande i vetenskapens besittning. Icke så religionshistorien. Där kämpar ännu urvärlden med den nya tiden, där produceras ännu, fast med hvarje dag alltmer sällsynt, veritabla pterodaktyler och mastodonter midt ibland väsen af högre organisation. Herr Cornelius' Religionshistoria är ett dylikt fossilt vid-
Källa: Project Runeberg ·
