Sida 267
RKI.IGIONS- OCH KULTUM Hl STO I MSK A A.MNI-.X 263
under — visserligen ej till de yttre dimensionerna (155 sid. oktav) men till sin inre halt. Ty detta arbete är icke grundadt på en förnuftig utredning af religionens väsen och lagarne för dess utveckling eller på en sträng historisk åskådning af religionssystemens förhållande till hvarandra. Grundvalen är samma gamla dogmatiska fiktion som Beda Venerabilis eller Thomas af Aipiino skulle användt: en fiktion som föregifver sig ha ett osvikligt stöd i bibelns urkunder.
Därefter vill Rydberg gifva skäl för detta starka omdöme. Han bekämpar Cornelius' anslutning till Gamla testamentets antropomorfistiska uppfattning, motiverad därmed, att vi ovillkorligen måste tänka oss Gud i analogi med något som ligger inom vår erfarenbetssfer ; hvartill Rydberg spörjande tilllägger inom parentes: vår sinnliga och lägre?»*
Han påpekar vidare förf:s otillräckliga förklaring af syndafallet, och äfven andra motsägelser hos Cornelius, som (let vore ett Herkulesarbete alt lösa, men som ju teologiska fakulteten kunde upphöja till mysterier, de där icke kunna lösas af det förmörkade förståndet, men hvilka tron kan kringgå eller öfverhoppa ; han ironiserar öfver en del tvärsäkra uppgifter om folkslagen före syndatloden och uttalar »den stora förbindelse, hvari vetenskapen sålunda står till hr Cornelius för den belysning ban spridt öfver en urtid, om hvilken man hitintills befarade, att den för alltid skulle vara insvept i mörker», men tilläggeratt förbindelsen skulle ökas, om herr C. ville offentliggöra de heniligliets-
* Jmfr de först i fjärde upplagan af Bibelns lära om Kristus införda slutorden.
Källa: Project Runeberg ·
