Sida 275
liKUGIONS- 0c1i Krr/rrHIIISTOHISKA WINF.N 271
Den sant humana uppfattning, som uttalas i denna uppsats, var Viktor Rydbergs lifvet igenom. Man bör minnas dessa Handelstidningens ord från ar 1857 med särskild hänsyn till det fällande votum, Rydberg anses hafva afgifvit i en jurydom år 1888, och som man velat känneteckna såsom ett affall eller rent af ett förräderi från hans gamla ungdomsfana.
Den ungdomligt häftige stridsmannen från år 1857 sag emellertid lika litet som den lugnare, åldrade forskaren från 1888 något berättigadt i alt använda hånets och gäckeriets vapen mot religionen. Men ban kräfde skydd för allas religiösa tro och öfvertygelse, ej blott för den privilegierade kyrkans.
Ofvan äro nämnda de mönster inom svensk och utländsk teologi, Rydberg vid denna tid studerade. Man kunde möjligen ifrågasätta, huruvida icke äfven ännu ett namn borde nämnas: den store danske religiöse tänkares, som under tiden närmast förut utvecklat sin djupa religiösa lifsåskådning och utkämpat sin strid mot van-kristendomen och den officiella statskyrkan: Sören Kierkegaard. Tvifvelsutan funnos beröringspunkter ej minst i häfdändet af att de religiösa lärdomarne icke må tagas objektivt teoretiskt, utan rent subjektivt, och i det hänsynslösa framhäfvandet af statskyrkans bristande samklang med Nya lestamentets kristendom. Men någon direkt påverkan från Kierkegaard synes icke hafva förelegat, och det är osäkert, om Rydberg vid denna tid ens närmare följt hans författarskap.
Källa: Project Runeberg ·
