Sida 285
FILOSOFISKA UTTALANDEN
27 5
är fluktuerande. All spådomskonst och vidskepelse stödja sig på det dunkla medvetandet om högre krafter i människoanden. »Instinkten, aningen (Sokrates' dämon), samvetet äro såsom ord oss välbekanta, men såsom företeelser endast förklarliga genom en hänvisning till detta som vi kallat själens rof, genom hvilken den emottager impulser ur det allmänna gudomliga lif, hvilket symboliserar sig för våra ögon såsom naturlif. Påtagligast är det omedvetnas oeh medvetnas växelverkan i det magnetiska tillståndet. *
Äfven i den vetenskapliga, poetiska och konstnärliga verksamheten framträder det omedvetna. Hvarifrån in-gifvelsen? Hvarifrån dessa gnistor, hvilka slag på slag liksom ett elektriskt batteri framspringa i ett snilles arbete? Snilleblixtarne framträda plötsligt ur det omedvetna, och när man säger, att de härleda sig ur »fantasien», säger man egentligen ingenting annat än vi här.
Den psykografiska gåtan liar erhållit en fullt naturlig förklaring, om man med ja kan besvara följande tvänne frågor, den ena fysiologisk: huruvida den mänskliga organismen äger någon kraft, som rent dynamiskt kan inverka på ett yttre föremål och dymedels åstadkomma rörelser liknande dem som frambringas genom mekanisk inverkan (äfven om vi af denna kraft liksom af den magnetiska endast känna dess faktiska verkningar); den andra frågan psykologisk: huruvida det är möjligt att mediets omedvetna intelligens under mediets för öfrigt medvetna och sunda tillstånd kan framträda och i det yttre ådagalägga sin tillvaro. Det är naturligt, att den omedvetna intelligensen vid ett sådant framträdande skall förekomma mediet själft såsom ett främmande väsen och liksom objektivera sig inför detsamma. Det är då också
* Jmfr ett ställe i Singoalla och äfven ett i Siste Athenaren.
Källa: Project Runeberg ·
