Sida 298
32 6
VIKTOR RYDRERG
Vi hafva under århundraden behöft gå i skola hos de gamle greker och romare; utan att hafva tillägnat oss det rika arf, som vi förefunno i själfva spillrorna af den antika kulturen; skulle vi ännu varit barbarer. Men samma män, som byggde vårt undervisningsväsende på klassisk grund, skulle, om de åter kunde lefva upp i vår tid helt säkert varit de förste, som påyrkat en förändring i sitt eget verk. Likasom ett främmande ord småningom assimilerar sig med det språk i hvilket det inkommit, så har den grekiskt-romerska kulturen i betydlig mån assimilerats med vår egen, och vi behöfva ej mer bjuda den åt det uppväxande släktet i dess ursprungliga, utan i dess om vi så få säga nationaliserade form. De kfassiska studierna tillhöra nu mera icke skolan, utan försåvidt som denna utgör förgården till den lärda bildningen, och detta är blott en af dess uppgifter. Den medborgerliga bildningen har sina oafvisliga fordringar oc-h kräfver af skolan allt större ansträngningar, om nämligen denna skall någorlunda följa med sin tid och kunna erbjuda ynglingen en blick öfver de nya vidsträckta fält, som forskningen öppnat för människans blickar. Sedan def gamla skolsystemets grundläggning har det mänskliga vetandet fått ett oändligt rikare innehåll, som pålägger den enskilte större fordringar på själsutveckling och kunskaper än fordom.»
Kraftigare framträda Rydbergs kraf på att latinet må vika för modersmålet och dess litteraturstudium i deu förut omtalade följden af uppsatser (januari—februari 18(51") om ett par litteraturhistoriska arbeten (af Mellin och Fryxell).
Han säger det vara en glädjande företeelse, att inom kort tid två läroböcker i svensk litteratur-
Källa: Project Runeberg ·
