Sida 304
32 6
VIKTOR RYDRERG
elände de lindrat. Kvinnan är familjens ängel och den som vårdar de uppväxande släkterna i deras första för intryck emottagligaste period. Därför finnes väl ock få män, som i historien häfdat mänsklighetens ära och ej blifvit bildade därtill af ädla mödrar. Tacitus glömmer ej att påpeka, huruledes ädle män af romarfolket haft mödrar dem värdiga, och vid en noggrannare undersökning skall denna iakttagelse af den gamle historieskrifvaren finnas bekräftad intill våra dagar. Men då man antro-pologiskt betraktar denna beskaffenhet i kvinnonaturen, visar det sig, att hennes mest lysande dygder just härleda sig ur hennes ofvan påpekade närmare förhållande till naturlifvet, den oreflekterande instinkten, i hvilken känslodrifterna göra sig omedelbart härskande, ohämmade af det i sig högre, reflekterande förnuftet. Genom denna fördelning af själsgåfvorna — hvilka dock ej få tänkas såsom uteslutande det ena eller andra könets besittning, utan endast med olika styrka framträdande ur deras gemensamma och lika naturgrund — framstår mannen såsom öfvervägande aktiv och produktiv, kvinnan såsom öfvervägande passiv och receptiv.»
Efter denna utredning af kvinnans natur uttalar Rydberg sig om hennes rätta plats och rätta vidden af hennes verksamhet, därvid naturens lagar måste beaktas, ty där naturvidriga samhällslagar stiftas, röjer sig detta genom följderna. Han yttrar härvid :
»Där lagar stiftas för människans verksamhet, blir första regeln att lämna fritt rum för utvecklingen af hennes bättre anlag och göra hennes förmåga i alla riktningar samhället tilKgodo. Därmed är äfven i afseende på kvinnan uttalad den grundsats: låt henne blifva hvad
Källa: Project Runeberg ·
