Sida 306
32 6
VIKTOR RYDRERG
industrien och de kristligt sociala anstalterna, äfven i konsten och vetenskapen. Däremot ställer sig Rydberg i det bela afvisande mot tanken på kvinnans aktiva deltagande i det politiska lifvet. Han erinrar om de gamles ord, att »den krig kan utföra må krig besluta och ingen annan».
»Någon direkt fara utaf att medgifva kvinnan de mest vidsträckta politiska rättigheter förefinnes väl ej. Politiska rättigheter medföra dock skyldighet att begagna dem, och detta skulle med hänsyn till kvinnan innebära allvarliga olägenheter.
Utan allt politiskt inflytande har kvinnan icke desto mindre hvarken varit eller kommer att blifva. På detta fält står skriftställarverksamheten henne till buds för att göra henne hörd., af tusende, och såsom moder, dotter och hustru äger hon på son, broder och make ett inflytande, som hvarken kan fråntagas henne eller bör hemfalla åt löjet. För egen skuld och för det kommande släktets, som erhåller sitt skaplynne af henne, bör emellertid kvinnan uppfostras äfven till medborgarinna. Så återkomma vi till uppfostran, såsom all mänsklig för-kofrans A och O.»
Rydberg trädde för öfrigt i Tomtebissen inom skrankorna, då det gällde att försvara kvinnoemancipationens representanter, när de angrepos i utöfvandet af ett barmhärtighetsverk. Fredrika Bremer hade, jämte fröken Maria Cederschiöld och mamsell Matilda Foy, med fångvårdsstyrelsens tillstånd besökt korrektionsinrättningarna och därvid sökt påverka fångarne. Skämttidningen »Kapten Puff», som hyste ett ondt öga till emancipations-damerna, hade i en uppsats: »Tre hönsfjät på
Källa: Project Runeberg ·
