Sida 325
KN VANDRIN(i I NOKGF.
321
tenskapens och litteraturens område: Robin Hood, Ole Höjland, Lasse Maja.
»Höjlands liksom Lasse Majas lefnadsbeskrifning har gjort furor hos allmänheten och det är icke blott den råa massan, som med begärlighet griper dylik lektyr, den bildade klassen gör det äfven — icke för det psykologiska intresse den möjligen äger, utan just för äfventyret skull. Företeelsen är ganska naturlig. Utan hänseende till gärningarnes omoraliska halt är och förblir det ett i sin väg storartadt skådespel af spännande intresse att se en ensam människa, utan annat bistånd än det, som hon kan påräkna hos sig själf, kämpa med samhället om sin tillvaro och frihet, att se henne omgifven af snaror och förföljare utveckla till sitt själf-försvar de nödiga egenskaper, som slumrat i hennes väsen: slugheten, djärfheten, tålamodet, försakelseförmågan och utveckla dem till en grad, som fyller människorna med förvåning. Detta är en alldeles egen, i det ordnade samhället sällan förekommande utbildning af denna natur, som är så rik på olika anlag, så mäktig af olika riktningar, och såsom sådan förfelar hon icke att väcka beundran och deltagande.»
På tal om Kristiania cellfängelse, som är uppfördt i en lätt och behaglig stil, yttras:
»Man har klandrat denna stil, använd för en byggnad med sådant ändamål. Skalet låter icke sluta till kärnans beskaffenhet, formen svarar ej till idén, ytan icke till det inre. Men bör man då i arkitekturen någonsin försöka symbolisera brottet, samvetskvalen, ensamhetens plåga för en ande, som vill fly sig själf? Skönt blefve detta icke, men arkitekturen bör väl sträfva till skönhet
21. — V. Ki/döery. i.
Källa: Project Runeberg ·
