Sida 327
F.N VANDRING I NORGE
323
vändelseförsök bland lapparne och kvänerne vid Altenfjorden. Han slutar med följande lör hans dåtida ståndpunkt intressanta uttalande:
»Men läuinom kyrkolärornas strider. De föras på en grund, som sviktar under dem alla. Hade icke den ena eller andra stora politiska sympatier att påräkna, vore icke den ena fördragsam med, den andra fientlig mot tankens frihet, så skulle deras strider blifva i det närmaste likgiltiga för den bildade världen, som ej mer af dem, utan af den strikta vetenskapen väntar lösningen af mänsklighetens fundamentalfrågor.»
På tal om det norska språket och den norska nationalkänslans harm öfver att i litteraturen nödgas uttrycka sig på ett tungomål, som ursprungligen icke är nationalitetens eget, skrifver V. R. att det för nationalitetsifrarne är en fråga af mindre vikt, om själfständigt allmänt norskt eller »hög-norskt» språk någonsin funnits bredvid och öfver landskapsdialekterna.
»Har ett sådant icke funnits, så skall det nu likväl göras, ty den unga nationaliteten vill tala med egen tunga. Dess målsmän inom litteraturen ådagalägga i denna riktning en ifver och otålighet som icke vill vänta, hvad tiden och naturen härvidlag kunna uträtta. Björnstjerne Björnson har i sin omtyckta, äfven i Sverige kända berättelse Synnöve Solbakken också redan kommit därhän med ett själfgjordt språk, att åtskilliga uttryck i hans novell kräfva öfversättning för att kunna förstås af danskarne och af norrmännen själfva. Sådant må synas befängdt, men försöket bör i hvarje hänseende aktas, och jag tror, att det icke blir fruktlöst. De unge
Källa: Project Runeberg ·
